Gyrodactylus salaris "Gyro", Laxdjävul, Laxparasit Laxparasiten kan förekomma i våra vatten vid västkusten. Parasiten har påträffats i Säveån, Göta älv och Enningdalsälven. För att begränsa spridningen av parasiten hjälper vi till att sprida information om parasiten. Information om förekomst i våra vatten. Smittämne, förekomst och smittspridning Gyrodactylus salaris ingår i gruppen haptormaskar/monogener. I denna grupp hittar vi flera Gyrodactylusarter som alla lever på huden på fisk, ofta specialiserade till att sätta sig på en fiskart. Vissa Gyrodactylusarter, däribland G. salaris kan leva på flera fiskarter (G. salaris förökar sig på lax och regnbåge men kan även överleva på öring, harr och röding). Parasiten kan orsaka hög dödlighet på lax vid massförekomst och teorier finns att den även kan sprida andra infektionsagens från fisk till fisk. Parasiten är en sötvattensparasit, men kan beroende på salthalt och vattentemperatur överleva kortare eller längre tid i bräckt vatten. G. salaris spreds på 70-talet med levande fisk, sannolikt från Sverige till Norge. Därifrån spreds parasiten vidare till ett antal älvar genom transport av levande fisk. Eftersom Atlantlaxbestånden saknade ett naturligt skydd mot parasiten, kunde parasiten föröka sig till stora antal med hög dödlighet som följd. I de norska älvar där parasiten fortfarande kvarstår, återstår endast 2-4 procent av den ursprungliga laxfiskpopulationen. I Sverige anses parasiten vara väl spridd på inlandet och ostkusten. Den förekommer också i flera västkuståar. De svenska laxstammarna på ostkusten (Baltisk lax) verkar vara mer immuna mot parasiten än de norska (Atlantisk lax) och några allvarliga konsekvenser av parasitens existens har ännu ej påvisats i svenska vatten. Vissa åar på västkusten anses fria från parasiten och jämförande undersökningar visar att västkustlaxen kan vara känsligare för parasiten än övriga svenska stammar. Haptormaskarna inom Gyrodactylussläktet är hermafroditer (tvåkönade) och föder levande ungar. Den vuxna parasitmasken bär på foster som i sin tur kan bära på ett foster. Parasiterna har därmed möjligheter att föröka sig snabbt om de ges de rätta förutsättningarna. Den för parasiten viktigaste spridningsvägen är med levande fisk (utplanterad, uppvandrad). Spridning kan även ske vattenburet, nedströms ett vattendrag. Sportfiskeutrustning (håvar, båtar, linor, nät, levande agn) kan också utgöra en möjlig transportvektor för parasiten mellan olika vattenområden. Likaså kan död fisk eller fisk som fångas i ett vattendrag, men rensas vid ett annat medföra introduktion av parasiten. Teoretiskt kan man också tänka sig en överföring av parasiten mellan vattenområden med hjälp av vildlevande djur (exempelvis fiskätande fågel eller mink). [1] Symtom Vanliga tecken på infektion är att småblödningar och slemförtjockning uppträder på huden. Fiskarnas fentoppar kan också börja spreta isär. Masken sitter fästad vid fisken med en fotplatta omgiven av fästkrokar (opisthaptor). Krokarna kan orsaka små hål i det yttre hudlagret. Allvarligare för värden är de gropar i huden som uppkommer vid G. salaris födointag. Parasiten livnär sig på upplöst hud från sin värd som den själv orsakar genom att släppa ut ämnen som bryter ned hudvävnaden. De hudsår som därigenom uppstår hos fisken kan sekundärt infekteras av andra organismer och därmed ge upphov till ytterligare sjukdom. Vid massförekomst orsakar parasiten, genom sårbildningen, allvarliga osmotiska problem för fisken. I norska vatten har upp till flera tusen haptormaskar hittats på en enda laxunge. [1] Restriktioner Profylaktiskt bör det beaktas att parasitens spridning till stor del sker genom transport av levande fisk, men också med utrustning som inte torkat ordentligt. Det är därför av utomordentlig vikt att särskild hänsyn tas till områden med fiskpopulationer som är känsliga för parasiten. Detta gäller framförallt gränsområdena mot Norge. Viktiga faktorer i detta sammanhang är till exempel följande: Flytta inte vatten eller fisk. Torka all fiskeutrustning och båtar, alternativt rengör och desinficera dem innan de flyttas mellan olika vattenområden. Rensa ej fisk på annan plats än på fångstplatsen. [1] [1] Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt

info@bohusvals.se

Vi stödjer Älvräddarna!